Jag har börjat springa med Team Stockholm Marathon. Det är väl lite en sanning med modifikation, för hittills har jag faktiskt inte varit med så många gånger, men jag är i alla fall anmäld. Än så länge har det mest varit introduktion och smakprov på olika typer av kvalitetspass (backträning, intervaller etc), och med tanke på mitt benhinne-strul (som fortfarande inte är helt bra) har jag hellre velat springa egna pass, och långsamt trappa upp distansen. Idag börjar dock den “riktiga” träningen, dvs långpass enligt Szalkais träningsprogram inför Stockholm Marathon. Helst hade jag velat kommit ännu lite längre med min egen löpträning, men nu är det som det är. Jag är egentligen anmäld till 4:45-gruppen, men idag tänkte jag hänga på 5:00-gruppen, som ska springa 8 km. Själv har jag som längst sprungit 5 km de senaste månaderna…
Tur då att jag vet att jag kommer få sällskap av Sofia, så det går inte ens att tänka tanken att fega ur. Och med tanke på att hon i vanliga fall springer med 4:00-gruppen, så tänker jag att det här kommer vara så löjligt lätt för henne att hon lätt kommer kunna babbla på hela vägen, och därmed distrahera mig så jag glömmer att det är jobbigt. Bra plan va?



Pingback: Från fiasko till framgång | Egen svett luktar bäst