Hämtar ut nyvallade skidor. Imorgon åker vi till Åre, skidorna och jag!

Tyvärr var väl inte mina ben helt med på noterna. Inte så att de var alltför trötta, men det gjorde ont i benhinnorna igen, och vaderna spände sig så pass att jag fick stanna till några gånger för att försöka stretcha ut. Antagligen var det inte så bra att större delen av rundan gick på asfalt, men att hitta mjukare underlag där det finns belysning är inte det lättaste… Efter dryga fem km var jag i alla fall tillbaka där jag startade, nöjd med att ändå ha kommit ut. Min ursprungliga plan var att köra en stund i stakmaskinen efteråt, men jag insåg att jag a) luktade ganska mycket svett (hej sunkiga underställströjor) och b) var alldeles för varmt klädd för såna aktiviteter (hej dubbla tights och sunkiga underställströjor). Istället hittade jag en undangömd hörna med pilatesbollar, kettlebells och annat skoj, så jag körde lite benböj och magövningar istället. Och när jag hade duschat var det i stort sett bara att knata över gatan och möta upp vänner och bekanta. Smidigt!

Som vanligt tog jag inga bilder själv, men så här ser i alla fall underbenssmärta ut, om man frågar Google:

Tisdag Två timmar ”Lucia-spinning”, där verkligen ingenting stämde. Jag var inställd på ett ganska lågintensivt pass, men det var tydligen inte alls vad instruktörerna tänkt sig. Istället fick jag serverat ett pass där vi försökte hitta en ”basnivå” på ca 80% puls, för att sen sticka iväg i både kortare och längre pulsökningar. Det var egentligen hela passet – dvs 80% var ”vilan” och därifrån körde vi olika varianter på intervaller. Min kropp var inte heller med i matchen, inställningarna på cykeln stämde inte, jag fick ont i ryggen, fötterna domnade, och jag hade extremt svårt att koppla in magmusklerna, trots att de verkligen hade behövt avlasta ryggen. Pulsen gick utmärkt att jobba upp i början, men sen sjönk den som en sten så fort jag inte pressade på, och kroppen kändes alldeles för energilös för att bara köra på. Jag körde mitt eget race istället – med betydligt lägre puls än vad som var tänkt, men med tanke på att jag redan första halvtimmen funderade på om jag skulle bryta, så är jag ändå nöjd med att jag stannade passet ut.

Torsdag Lunchträning, i form av Shape. Inte heller här kändes kroppen riktigt på hugget, men med tanke på träningsvärken jag fick dagen efter måste det ändå ha gjort någon nytta…

Fredag Hade skjutit upp veckans löpning, så för att hinna ett kortare pass innan söndagens långpass så var det inte direkt något att välja på. Jag skulle ut. Det enda som egentligen motiverade mig var nog känslan efteråt. Från det att jag började byta om längtade jag bara efter att komma in igen, duscha, byta om till mjukiskläder och sjunka ner i soffan och veta att det var helg. Nu kändes ju förstås löpningen riktigt bra också – den gör ju alltid det, ändå ska man (jag?) alltid hålla på och fåna sig innan. Men visst var soffan riktigt skön efteråt också…

Söndag Planen var långpass med TSM, men jag kunde verkligen inte vakna i tid på morgonen. Blev kvar hemma istället, men är sjukt nöjd med att jag ändå kom ut på mitt långpass, och klarade av både tid och distans helt själv. Det är garanterat första gången jag sprungit över en mil utan att det varit under ett lopp av något slag, så det kändes stort! Men jag behöver kanske inte säga att vilodagen idag satt som en smäck…

Äntligen, äntligen har jag tagit mig i kragen och tvättat bort förra årets gamla valla. Nu är skidorna rena och fina, och jag ska försöka hitta nånstans att lämna in dem för en omgång glidvalla – sen är vi redo för snön och skidspåren! Och kommer inte snön till mig så får väl jag komma till snön. Har resor till både Åre och Mora inplanerade den närmsta månaden, så någon åkning ska jag väl få till!

Dagens jobbiga:
Inse att man är kissnödig, preciiiiis när man satt sig efter att ha hämtat mellanmål i köket.

Dagens fråga:
Hur fotograferar man egentligen två avokados utan att det bara ser ut som två svarta klumpar?

Där kunde det ha slutat. Med missnöje, tjurighet, och en känsla av misslyckande. Istället bestämde jag mig för att köra passet själv, hemma – och jag vill gärna tro att det även var därför som resten av dagen blev så bra.

Årstaviken runt, med en liten extra knorr för att få ihop de sista hundra meterna.

8 km löpning stod på schemat, och 8 km sprang jag också. TSM-gruppen höll nog ett jämnare tempo – själv gick jag ut lite för hårt, och fick varva med lite gång på slutet, men snitttempot blev ändå alldeles rätt. För att riktigt efterlikna TSM-passet körde jag även lite rörlighet och kort löpstyrka, innan jag gick hem mot värmen. Åt ett rejält lass köttfärssås och spaghetti som blivit över sen tidigare i veckan, och efter en värmande dusch skönk jag belåtet ner i soffan framför Vinterstudion, med en kopp kaffe i ena handen, och en lussekatt i den andra. Lite senare var det dags att åka iväg på middag med sambons familj, och nu har jag dessutom fått glögg, plus ytterligare en lussekatt. Sämre söndagar kan man helt klart ha – och för tolv timmar sen trodde jag absolut att idag var en av de sämre dagarna! Skönt att man kan ha fel ibland…

Tur då att jag vet att jag kommer få sällskap av Sofia, så det går inte ens att tänka tanken att fega ur. Och med tanke på att hon i vanliga fall springer med 4:00-gruppen, så tänker jag att det här kommer vara så löjligt lätt för henne att hon lätt kommer kunna babbla på hela vägen, och därmed distrahera mig så jag glömmer att det är jobbigt. Bra plan va?