Disig adventslöpning

Jag hann visserligen se solen ett par minuter när jag väl gav mig ut, men sen kom dimman och la sig som ett tjockt täcke över allt. Men det var åtminstone dagsljus, och det blev ett riktigt lyckat pass. I början kändes det lite tungt, men sen fick jag in det där flytet när man liksom bara rullar på och inte tänker så mycket på att man springer. Jag hade idéer om någon slags långpass (i min värld skulle det räckt med typ 6 km), men sen landade det precis som vanligt runt 5 km. Det finns egentligen inte så mycket att säga om själva löpningen, mer än att jag hade en superbra känsla hela vägen och promenerade hem den sista biten med ett leende på läpparna, innan jag fick inviga glöggen, tända ljus och mumsa pepparkakor. Bra söndag!

Så här dimmigt var det när jag sprungit klart. Bakom träden ligger en pytteliten sjö, men ens om man stod vid strandkanten så såg man inte över till andra sidan…

Annonser
Det här inlägget postades i löpning. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s