Jag kom, jag sprang, jag segrade

Första löpträningen med Midnattsloppet/Sats har avklarats. Vi var några stycken som stod och ojade oss innan, och funderade över det här med att springa i grupp, och om vi verkligen skulle orka. Tur att vi inte brydde oss om det tankarna – för det är klart att vi orkade!

Vi inledde med att jogga ner till Tanto – i ganska högt tempo, för min del. Tur att det var så kort bit. Väl där blev det lite mer uppvärmning, och lite löpskolning i form av skipping, hälkickar, sidosteg, baklängesjogg och liknande. Redan här var min puls hög och andningen snabb, men det var ju bara att köra på. Efter det delade vi upp oss i grupper, och så var det dags att sticka iväg längs med Årstaviken. Efter ca 10 min fortsatt uppvärmning var det så dags för dagens riktiga övning – intervaller. För oss i 60 min-gruppen var det fyra stycken 2 minuters-intervaller som gällde, men jag har hört rykten om att de andra grupperna sprang fler än så. ”Välj ett tempo som ni orkar alla fyra intervallerna i, låt er inte påverkas av någon annans tempo” sas det – men vadå, jag har väl ingen aning om vilket tempo det är för mig? Alla drog iväg rätt bra i alla fall, så det var ju bara att haka på – och det visade sig att det nog blev ett rätt bra tempo, åtminstone för mig. Mellan intervallerna var det 1,5 minut gåvila, och jag blev förvånad över hur pigg jag faktiskt kände mig! Just två minuter var en väldigt skön längd på intervallerna också – tillräckligt kort för att man skulle orka pressa på (och hålla hela vägen), men lång nog för att inte kräva alltför högt tempo. Den första minuten gick alltid snabbt tyckte jag, och sen visste man ju att det inte var länge kvar. Otroligt skön känsla när huvudet faktiskt var med i matchen och kunde peppa kroppen – ”du har ju tryck kvar i benen, du orkar ju – pressa på nu!”. Draghjälpen från resten av gruppen hjälpte förstås också. Och plötsligt var intervallerna över och det var dags att jogga hemåt. Det var säkert en kvarts löpning tillbaka, och här var jag glad att jag faktiskt hunnit springa ett par ”långpass” ändå, och fått in lite löpvana i kroppen. Trots att det var tungt nu, och jag var trött, så kunde kroppen fortsätta mala. Lite stretch på det, och så en kort jogg tillbaka till Sats, och så var vi klara. Nu känns det bara synd att jag missar passet nästa vecka, men det är ju tur att det är fem gånger kvar sen i alla fall!

Kul att träffa på lite träningsbloggare också, nu när jag faktiskt börjar känna några. Hade ypperligt sällskap av självaste Fitness-sessan i min grupp till och med, tack för det!

Och slutligen, som en note to self: Satsade på lite extra kolhydrater till mellanmålet, och åt bl a en Wasa Sandwich (ja, som vanligt då…). Var lite orolig att jag var för mätt när det var dags att byta om, men så här i efterhand kan jag konstatera att det nog var precis lagom. Inte för mycket i magen, men ändå tillräckligt för att det skulle finnas energi. Perfekt!

Klart vi fick presenter också! Nike-tröja ”På väg mot Midnattsloppet” och ett Nike+ sportskit.