En femma

Dagens träning skulle bestått av ett långpass. Skulle, säger jag, eftersom det inte riktigt var så det blev. Men det fick mig att fundera på uttrycket långpass. De pass jag tidigare kallat långpass har ju varit runt kanske 8-9-10 km. Men nu när jag tydligen springer 8-9 km på ett intervallpass – borde inte det betyda att mina långpass ska vara ännu längre? Det kände jag mig inte så sugen på idag faktiskt, och den här veckan blir ganska träningsintensiv ändå. Dessutom ska jag ju faktiskt springa Vårruset om lite drygt två veckor, så jag bestämde att en distans på ungefär 5 km vore mer lämplig.

Det fick bli ett varv över Liljeholmsbron, bort runt Reimersholme ett varv, och så tillbaka. Steget kändes hyfsat lätt och bra, men det var ändå en ganska seg runda. Hade en medelpuls på 85%, och kom ändå inte runt snabbare än på 30:30. Känner mig verkligen inte som nån riktig löpare efter varken dagens eller onsdagens pass – snarare som att jag vill lägga ner löpningen och ägna mig åt träning som jag känner mig ”bättre” på. Tur att jag vet att det vänder. Och att jag, för varje jobbigt pass, blir lite lite starkare till nästa gång. Det är åtminstone vad jag försöker intala mig…

Annonser
Det här inlägget postades i löpning, träning. Bokmärk permalänken.

En kommentar till En femma

  1. Martina skriver:

    Crossfit Nordic har gratis prova på pass på söndagar om du vill testa köra där. Vill du köra med mig på gymet/ute så kör jag nästan varje dag :) Vore superkul om du vill hänga på!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s