Vasaloppslägret

Som jag nämnde tidigare så är jag extremt nöjd med helgens vasaloppsläger… Kroppen är visserligen ganska trött nu, men annat vore ju konstigt – på tre dagar fick jag ihop elva timmars skidåkning, och eftersom jag är ovan vid att åka blir det förstås extra jobbigt. Varning för långt inlägg!

Torsdag:
Lägret inleddes på torsdag kväll, med middag och en utrustnings- och vallagenomgång. Vallainstruktionerna blev lite av en upprepning från den tidigare vallaskolan jag var på, men det var ändå väldigt nyttigt att höra allt igen, och från någon annans synvinkel. Här ingick även en lång genomgång av klädsel, vilket jag personligen gärna hade kunnat skippa. Jag menar, jag vet redan hur man klär sig i flera lager, och de som nu inte hade med sig rätt grejer kunde antagligen ändå inte göra så mycket åt saken, med tanke på att klockan var nio på kvällen, och första teknikpasset började klockan nio morgonen efter…

Fredag:
På fredagen var det tidig uppstigning som gällde, och efter frukost klev vi ut i spåret. I min grupp var vi elva personer, som till att börja med fick hålla till på en raksträcka nära hotellet. Där gick vi igenom grunderna i de olika disciplinerna, och fick öva på stakning, stakning med frånskjut, och diagonalåkning. För att få in tyngdöverföringen just i diagonalåkningen åkte vi en hel del utan stavar – en mycket bra övning att ta till för att öva upp balansen! Vill man inte köra hela passet utan stavar kan man alltid inleda med att åka t ex en kvart hållandes ungefär på mitten av stavens längd, innan man tar på sig stavarna som vanligt och åker vidare.

Efter lunch fanns det tillfälle att shoppa det man insett att man saknade, och jag passade på att köpa ett vätskebälte med flaska, ett par fodrade, korta lager två-tights och en ny, lite tunnare mössa. Sen var det bara ut i spåret igen, för lite repetition av förmiddagen, men den här gången med en annan av instruktörerna. Öva, öva, öva… Sen middag, och för min del en välbehövlig och skön massage. Sen somnade man gott, kan jag säga…

Angelica och jag i Eldris

Lördag:
Lika tidig uppgång på lördagen, bara för att upptäcka att det var -18 grader. Brr! Trots detta gav vi oss förstås ut och åkte – närmare bestämt till Mora skidstadion, för att bli filmade när vi åkte. Mina kinder började få vita fläckar av kylan nästan direkt, men som tur var kom jag på att jag kunde använda pannbandet för att värma mig, och då blev det genast bättre. Min grupp fick dessutom filma först, så vi slapp stå och vänta på kameran… En och en åkte vi sedan en sträcka på kanske 100 meter – först stakning, sen stakning med frånskjut, och till sist lite diagonalåkande. Det är ganska svårt att åka när man vet att någon står och filmar, samtidigt som man ska försöka tänka på alla tips man just blivit fullproppad med, kan jag säga… Det gick bra i alla fall, och efter filmandet övade vi förstås vidare. Stakning med frånskjut har jag känt att jag haft hyfsad koll på sedan tidigare, men nu fick jag till slut till de sista detaljerna, och det kändes riktigt grymt. Extra kul förstås när instruktören Toni åkte bredvid och peppade och gav beröm!

Sedan tittade vi på filmerna i grupp, för att gå igenom vad vi gjorde bra och dåligt. Oerhört nyttigt, både att få se sig själv och andra! Speciellt när vi tittade i slow motion blev det genast tydligt om man t ex satte i stavarna för långt fram, reste upp kroppen för tidigt etc. Sen fanns tillfälle för egen åkning, men då passade vi faktiskt på att slappa och till och med sova en stund. Lite piggare åkte vi sen iväg till skidstadion igen, för våra individuella pass med 10 minuter ensam coaching med en instruktör. Jag hade valt Toni, och 10 minuter kan låta väldigt kort, men det var å andra sidan jäkligt intensiva minuter! Perfekt för att kunna få lite tips med just det man själv har svårt för! Jag fick fortsatt gott betyg för min stakning, medan vi istället jobbade lite med diagonalandet, som jag inte tyckte stämde alls. Blev åtminstone lite uppmuntrad när Toni konstaterade att timingen funkade bättre i uppförsbackar än på platten – det är ju ändå i uppförsbackarna jag bäst behöver diagonalåkningen, i övrigt får jag ta till stakning, helt enkelt.

Söndag:
På söndagen kom det riktiga äventyret – ett långpass längs slutet av vasaloppsspåret, valfri sträcka. Väderprognoserna hade varnat för nollgradigt, och vi var osäkra på vallan in till sista stund, men när vi vaknade var det ändå ett par grader minus. Vi hoppade in i en buss som åkte från hotellet upp till Oxberg, för att sedan släppa av folk på vägen tillbaka. Jag, Magnus, Angelica och några till hoppade av i Gopshus, och fick därmed 23 km att åka tillbaka. Med tanke på att jag som längst åkt en mil tidigare kändes det som en tillräcklig utmaning… Till en början gick det mest utför, men efter ca 7 km fick jag en liten dipp och kände mig riktigt trött. Plötsligt kom jag på mig själv med att vilja stanna för än det ena, än det andra… antingen skulle jag dricka, eller så behövde jag äta, eller så hade det fastnat snö under skidorna. Idel svepskäl för att få vila lite, skulle jag tro. Drickapauserna hjälpte åtminstone, och efter ett tag piggnade jag till igen – aldrig hade jag väl trott att halvvarm Vitargo, blandad på tevatten, och som sen svalnat i drickabältet under dagen, kunde vara så gott! Kilometer för kilometer tog jag mig sen framåt, och försökte passa på att njuta av den fina vinterdagen, med snötäckta trädtoppar mot en nästan onaturligt blå himmel. Vackert, och alldeles tyst, förutom susandet av skidorna som flög fram.

Ryggen blev trött av allt stakande, och jag hann konstatera flertalet gånger att min kondition inte är riktigt lika bra som man kan hoppas, men efter tre timmars åkande kunde jag med ett stort leende glida fram till hotellet och knäppa av mig skidorna. Jag fixade det! Med två månader ytterligare träning, och utan två dagars hårdtränande i ryggen kommer jag lätt klara dubbla sträckan också!

Söndagens långpass, från Gopshus till Mora

Annonser
Det här inlägget postades i halvklassikern, konvent/event, längdskidor, träning. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Vasaloppslägret

  1. Ping: Vasaloppslägret | Egen svett luktar bäst | 9J

  2. Cath skriver:

    Åh, vad härligt det låter! Ser fram emot att också åka iväg om en månad. Kunde man köpa mycket bra prylar på plats? Prisvärt?

    • annastei skriver:

      Det går att köpa det man vill på Intersport Mora, med 10% rabatt (det är t o m inplanerat i schemat…), dessutom säljer Staffan själv lite prylar (typ mössa, vätskebälte och sånt). Så visst finns det kanske lite pengar att spara om man vill köpa mycket, men å andra sidan kanske du behöver grejorna redan nu :) Fast det finns ju risk att du kommer på ännu fler grejer du ”behöver” under typ vallagenomgången och liknande ;)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s