Snorkkning med snack

Tillbaka i vardagen betyder även tillbaka till att springa hem från jobbet på tisdagar. Kan inte hjälpas att jag vaknade till stora, vita snöflingor utanför fönstret – är det tisdag så är det. Dagen till ära noterade jag dessutom att även Angelica skulle springa hem, och eftersom vi bor åt samma håll fick jag sällskap hela vägen (och Angelica fick fortsätta ensam sista biten).

Jag har inte riktigt provat på den sociala biten med löpning så mycket tidigare, utan mest nött på själv, men idag var det riktigt trevligt. Vi pratade på, och jag försökte att tänka så lite som möjligt på själva löpningen, och gömde pulsklockan under ärmen. I de brantaste backarna upp mot Väster- och Liljeholmsbron bestämde jag att det var gåvila, men i övrigt sprang vi på hela vägen. 40 minuter tog det, att jämföra med 47 minuter förra gången. Framsteg!

Annonser
Det här inlägget postades i löpning, träning. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Snorkkning med snack

  1. Angelica skriver:

    Ja det blir en helt annan sak när man är två. Snacket gör faktiskt att man glömmer det jobbiga. Det var tuffare sista biten för mig då jag var ensam..

    Sju minuter, det är ju grymt bra! Inte ofta man kapar så mycket i tid! Och jag tycker du verkade väldigt pigg när du svängde av.
    Du är grym!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s