Den stora skojakten

Det är inte lätt, det här med att hitta skor. Nu är jag dessutom extra kräsen, eftersom jag vill undvika skavsåren jag fick av mina gamla Asics, vill vara säker på att de ger ordentligt stöd och dämpning, men helst vill uppnå samma lätta, smidiga, tighta känsla som i mina Nike free. Ingen lätt ekvation.

I lördags var jag på Löplabbet i Skrapan. Fick hjälp av en supertrevlig tjej, som konstaterade att jag bara pronerade marginellt lite, och helst skulle ha en neutral sko. Jag fastnade för Asics Nimbus och ett par Mizuno Wave Ultima 3, men ingen var perfekt… Nimbusen kändes skön runt foten, men glappade hela tiden lite i hälen, medan Mizuno satt på plats i hälen, men kändes onödigt vid runt resten av foten. Typiskt. För att inte fatta några förhastade beslut bestämde jag mig för att fundera lite till, och blev tipsad om att tjejbutiken inne på Kungsgatan hade ett lite bredare utbud.

Igår åkte jag så in till tjejbutiken, men det besöket gav ärligt talat inte så mycket. Visst fick jag prova lite andra modeller, som t ex Asics Cumulus och Saucony Ride 4, men nä… Kändes det bra på ett sätt så var det nåt annat sätt som var fel… Till slut frågade expediten mig om jag kanske kände efter för noga, och ja, det kan ju ligga något i det… Men samtidigt är det ju just för att känna efter som jag provar olika modeller, och jag vill inte nöja mig med något som bara är ganska bra. Gick därifrån utan att ha blivit klokare, och bestämde mig för att gå in på Stadium och klämma och prova lite mer, nu när jag ändå visste ungefär vad jag var ute efter.

Ole, dole, doff…

På Stadium fick jag hjälp av en pratglad kille som tidigare tävlat i löpning – och som fick mig att testa ett par Nike Vomero. Grym känsla, det var ju nästan som Nike Free! Men då blev jag istället orolig att det inte var tillräckligt stabilt – de kändes ju så lätta och smidiga, och kanske lite för mjuka. Knatade vidare till Intersport vägg i vägg och bad om en förklaring på skillnaden mellan Nimbusen och Vomero. ”Nä, Vomero är för mjuk, den klarar inte längre sträckor än milen.” Nähä… På med Nimbusen en gång till då, men nä – den glappar i hälen, det går inte att komma ifrån. Då provade jag istället en Saucony Triumph, om jag inte minns helt fel, som ändå kändes rätt bra. Gick hem och funderade och funderade, och kände att någon modell av Saucony låg bäst till.

För att bli helt säker behövde jag dock prova en gång till. Gick till Löplabbet Skrapan igen, och pratade med ytterligare en supertrevlig tjej, som tyckte Saucony Ride kunde vara rätt för mig. Jag provsprang på löpbandet, hon filmade och tyckte allt såg bra ut, och ja… Det är Saucony Ride 4 det får bli. Skön, smidig, sitter bra på foten, och passar mitt löpsteg. Det tog bara tre dagar att bestämma sig… puh.

Vinnaren! Saucony ProGrid Ride 4, plus tåhävningar och stretch – det är mitt planerade framgångsrecept för löpningen.

Annonser
Det här inlägget postades i löpning, träningskläder, träningsprylar. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Den stora skojakten

  1. Träningsglädje skriver:

    ska kanske inte ge dig fler tips här för nu är det försent, men jag har gillar saucony triumph hur mycket som helst – och numer älskar jag även adidas marathon10. det kan vara att du upplever den för omjuk och odämpad, men testa den och se!

    • annastei skriver:

      Triumph och Ride är väl rätt lika, förutom att Ride inte är fullt lika dämpad, men å andra sidan lite lättare och smidigare? Har nog inte provat några Adidas faktiskt, men jag har beställt ett par Ride nu i alla fall, så du har rätt – det är för sent :)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s