På lördagen var det ett riktigt långpass inplanerat – den snabba gruppen skulle köra hela 186 km, ner över södra Öland och upp igen. Av förklarliga skäl höll jag mig till den näst snabbaste gruppen istället… Vår färd gick också söderut, men var tänkt att bli omkring 11 mil. Upplägget var det samma som dagen innan – lugnt tempo, och körning i tvåpar med rotation ungefär en gång i minuten.
Flera gånger när vi körde i klunga under helgen så höll jag mig längst bak stor del av tiden, för att slippa gå fram och ta vind och dra. Jag hade helt enkelt fullt upp med att hänga med, och kände att det var smartare att spara på den energin. Det känns bra att ha provat på klungkörning ändå, eftersom man ändå behöver vänja sig lite… I början höll jag t ex mycket större avstånd till den framför, innan jag kände att jag vågade gå upp och lägga mig riktigt nära. Och trots att jag inte var med och roterade hela tiden, så har jag ändå provat och vet hur det fungerar.
Efter ett tag på småvägar passerade vi Gårdby, där vi på tillbakavägen skulle stanna och fika. Vi plockade även upp Robban, som hade cyklat med snabba gruppen men ville ta det lite lugnare istället. För mig var det riktigt bra, för han la sig längst bak med mig och peppade, och hjälpte ibland till med handen på min rygg. Det är fascinerande hur lite som faktiskt behövs – bara jag fick två fingrar i ryggen så kändes det genast mycket lättare, och som att jag direkt fick bättre fart! Efter ungefär 5,5 mil vände vi så tillbaka längs samma väg, och nånstans här bestämde jag mig för att jag skulle nöja mig med att cykla tillbaka till cafét. Jag hade slitit hårt de sista milen, och det kändes inte alls lika kul längre. Dessutom ville jag ge de andra chansen att cykla på utan att hela tiden vänta in mig, och jag var ju redan grymt nöjd med dagens tur. Medan vi fikade ringde vi därför till Bianca, som agerade följebils-chaufför under dagen, och bad henne plocka upp mig. Jag fick vänta lite medan de andra cyklade vidare, men det gjorde verkligen ingenting – Gårdby café var superfint, och hade dessutom en liten lanthandel där jag gick runt och tittade, och till och med passade på att köpa lite godis.
Klockan stannade på 67 kilometer, och jag hade fått ännu en grym dag på sadeln!
Lördagens runda, 67 km.
Karin fick chansen att demonstrera hur man fixar en punktering, när ventilen på Esters bakhjul gick sönder.
Gårdby café & lanthandel – rekommenderas verkligen om ni har vägarna förbi!
Fina påsar och flaskor, samt egentillverkat godis som såldes i gamla, hederliga papperspåsar. Nostalgi-känsla!
Egen svett luktar bäst 